För snart ett år sedan
För snart ett år sedan gick jag runt på en flygplats och funderade på hur många timmar av mina promenader som skullle försvinna varje dag den kommande veckan. Jag gick fram och tillbaka mellan poolen och poolbaren för att hämta litervis med all-inclusive-cola-light om dagarna. Jag åt tonfisksallad med vinäger till lunch för det var det mest kalorisnåla som fanns på den annars pommesspäckade buffén. Jag hade inte något träningsförbud då och var överlycklig att jag fick jogga en av eftermiddagarna. Jag valde sprite zero framför fanta zero en dag eftersom fantaburken innehöll tio kalorier mer som kunde göra mig jättefet. Jag matade mina syskon med så mycket glass jag kunde eftersom jag själv inte kunde äta av den. Jag stod stilla och betraktade min familj som njöt av semestern medan min kropp inte orkade lägga energi ens på att gå tio onödiga metrar. Jag satt på planet hem och tänkte på alla promenader jag skulle ha tid att ta efter detta.
Nu hatar jag mig själv för att jag i ett års tid har slösat så mycket av andra människors energi, tid och pengar. Och det är något jag nog aldrig kommer kunna förlåta mig själv för.
Att dö för
Skulle kunna dö för allt detta. Kanske inte linnet, men allt det andra. Väskan hittade jag nu ikväll och den kostar en massa tusen och säkert ännu mer att frakta- Jag vill ha den i både den här färgen, mörkbrunt och svart. Åh... Och tallrikarna är för fina. Och armbanden också. Och dusch- och hudkrämen har jag ju inte luktat på men de är säkert jättegoda. Synd att världen inte går ut på att få allt man pekar på...
120128
Hej! Har varit utanför lägenheten i typ en kvart idag. Bra jobbat! Följde inte med ut till landet då jag var lite för trött när det var dags att åka. Så istället har jag degat hemma hela dagen, passat syskon (inte för att det är så mycket passning nuförtiden) och läst. Har fått ett par kommentarer om att ni vill ha boktips, och eftersom jag ju läser en hel del numera har jag en massa att tipsa om! Det kommer imorgon! Nu ska jag dricka ett av mina favoritteer, Prince Wladimir från Kusmi som jag hittade i en av flyttkartongerna från landet. Måste komma på vad jag är sugen på till kvällis också. Svåra frågor! Den där äckelkänslan i munnen på lördagmorgnar verkar vara kronisk eller nåt, haha, för igår åt jag då inget godis (om inte ostmackor räknas?) och ändå vaknade jag med den där känslan. Det är faktiskt sjukt skumt, för det är bara på lördagar och möjligen söndagar jag gör det. Fattar inte?
Chocomania
Har ni sett The Body Shop's nya kampanj? Chocomania. Jag var inne och luktade på den i eftermiddags med väldigt låga förväntningar. Chokladdoft är något jag inte tycker brukar göra sig speciellt bra i annat än efterrätter och godis, och det är inget jag skulle vilja smörja in mig med. Det första jag luktade på var scruben, och åh! Den doftade precis som kladdkaka. Resten var bajs, den gamla vanliga hudvårdschokladlukten. Lite fadd sådär. Men scruben... Fast fortfarande inget jag skulle vilja dofta, bara lukta på själv :P
Friday, I'm in love
Slappaste dagen någonsin! Att ta sig till skolan ett par timmar på eftermiddagen kändes inte ett dugg jobbigt när man haft ledigt till tolv, inte ens att skriva matteprov var särskilt betungande. Bäst är ju att nästa fredag kommer se på pricken likadan ut, fast lite lättare ändå, eftersom det då inte kommer finnas något prov att tänka på. Åhå!
Jag har hunnit med en liten sväng på stan också, hittade en massa fina saker som jag vill ha... Har inte gjort av med ett öre på mer än tre veckor och så vill jag att det ska fortsätta. Jag vill spara allt jag kan nu, men samtidigt finns det så himla mycket jag vill ha. Både små och stora saker... Fast jag fyller ju år om en dryg månad, så det är väl dags att skriva önskelista snart. Arton... Kan inte förstå det, vill inte förstå det. Haha ;)
Bild från fjorårets valborg. Jag upptäckte att jag har fyra kompismappar från förra året, alltså fyra tillfällen som var värda att dokumentera med kompisar. Ganska tragiskt.
120126
Här sitter jag och gör inte mycket alls. Första helgen på evigheter som jag inte har något akut skolgrejs att göra. Till och med på jullovet fanns det ju slutprov att plugga till och uppsatser att skriva! Men nu... Två dagar att bara ta det lugnt, läsa bra böcker, se på bra serier, göra mysiga saker och ja. Det är väl ungefär det. Vi ska ut till landet en sväng på lördag igen, hoppas det inte blir så dramatiskt som sist, hehe.
Hur är det med er förresten? Bloggen har ju legat väldigt lågt på sistone och ni har ju inte direkt fått någon chans att yttra er. Kan ni inte berätta något kul som hänt, eller som kommer hända? Kram!
120125
Hola, hola! Det var ett tag sedan kan man väl säga... Visserligen har det inte hänt så mycket och mina dagar går mest åt att gå i skolan och repetera spanskagrammatik. För första gången någonsin känner jag mig faktiskt ganska säker på sånt där. Lite snö har fastnat på marken här i Lund, liksom en del is. Det gäller att inte stressa om morgnarna, såvida man inte vill riskera att halka. Jag har varierat mina pålägg en del och vågat mig på en ostmacka här och där. På fredag börjar jag elva och fyrtiofem precis som jag gör nästa fredag också. Det är ungefär vad som hänt.
Nu ska jag titta på Sveriges Mästerkock och jag önskar verkligen att jag kunde se nya GG och PLL, men det får vänta till helgen så mycket viktiga skolgrejer torsdag och fredag som jag har... Kramhej!
Måndagfrulle ♥ Danskt rågbröd med ost, ekrökt kalkon och gurka samt persikote
120121
Pust, vilken lördag. Vi åkte först och åt lunch på Börje Olssons i Simrishamn innan det bar vidare ut till vårt hus för att packa ihop saker. Det var helt okej väder ända tills vi kom dit, sen började det snöa som attan och det var inte sådär jättekul att gå ut med grejer till bilarna. Men det gick, varvat med att stå framför elementet i några minuter. När hela min dag hade rubbats, eftersom jag trodde att vi skulle komma hem igen sådär vid fyra, och varken hade fått näringsdryck eller mellis i mig var det i alla fall dags att stuva in det sista och ge oss av. Om det nu inte vore för att bilen fastnat i gyttjan... Efter lite hysteriska utbrott, gråt och bortdomnade kroppsdelar lyckades vi tillslut få upp bilen på vägen så att vi långsamt kunde ta oss hemåt genom snöovädret. Puh. Under alla de där försöken att få upp bilen ville jag ganska mycket ge upp. Teleportera mig bort någonstans eller lägga mig på marken och frysa ihjäl eller nåt. Ni vet när man är i en situation man verkligen inte orkar med. Typ som när man har duschat en kall morgon, lagt sig under täcket igen och inser att man måste plåga sig med att stiga upp och halvt bli en isbit om man ska komma iväg till skolan den dagen. Fast detta var ändå några snäpp värre. Jag är väldans glad att jag sitter här inne i värmen nu!
Nu är jag dödstrött så jag ska läsa ut min bok som jag började på igår, så att jag har klarat av ett av mina nyårslöften ytterligare ett steg - att läsa en bok i veckan. Efter det ska jag mysa ner mig ännu mer i sängen med något gott att äta och något bra teveprogram innan jag somnar!
Lillebror med den obligatoriska efterrätten. Utsikten från bästa Börje Olssons Skafferi.
120120
Nehej, inget mvg i fysik icke. Känner mig så dum nu. Kände mig ännu dummare i eftermiddags. Varför försökte jag ens med den där extrasaken, jag kunde väl förstått att jag inte skulle lyckas? Nej, istället gick jag i en hel vecka och hoppades och föreställde mig känslan av att få det där mvg:et. Varför kunde jag inte göra som vanligt, skydda mig själv, förbereda mig på det värsta som jag alltid gör så att jag aldrig någonsin behöver bli besviken? Gick hem och tvångsstädade efter det. Städning är tidsfördrivande, lugnande och mitt bästa substitut för ångestdämpande. Jag har faktiskt inte städat sådär på väldigt länge insåg jag idag, eftersom jag inte haft någon anmärkningsvärd ångest sedan i somras. Och nu var det ju inte över maten, vilket jag inte heller utvecklat det till att bli. Bara hundra dumma vg-poäng som kommer sänka mitt snitt mer än jag vill. Bara tre fina bokstäver på ett papper som jag aldrig mer kommer se, som ingen mer kommer se, eftersom att de kommer vara sekretessbelagda i en massa år. Bara överhöga förhoppningar i en vecka som gått i kras. Min lärare såg så ledsen ut när jag insåg att jag inte fixade den där uppgiften hon gett mig.
Har fortsatt med såna där ångestdämpande saker hela kvällen. Lagat hamburgare till mig och pappa, läst hundra sidor i en spännande bok, hittat på en berättelse på spanska för att öva inför uppsatsskrivningen på torsdag, druckit te och försökt fundera ut vad jag ska hitta på att äta nu. På ett sätt skulle jag vilja ha godis, för det var längesedan jag åt godis och jag är på tröstätarhumör. Dessvärre är jag inte ett dugg sugen på godis och vet samtidigt hur dåligt jag kommer må av det imorgon. Alltså inte i huvudet, jag mår bara så sjukt dåligt flera dagar efter att jag ätit godis. Har ingen aptit och blir trött och hängig. Så på det sättet är det inte alls värt det. Kommer ni ihåg någon fredagkväll i höstas när jag inte hade min fina godisskål som jag så tvunget behövde varje fredag och deppade ihop över att jag åt gröt eller vad det var istället. På en fredag. Katastrof, typ. Haha... Känner väl inte riktigt likadant nu... Aja. Får fundera lite till bara. Förlåt förresten för att jag är så... deppig just nu. Eller djup. Eller vad man säger. Skriver milslånga inlägg liksom.
Inspiration från House Doctor
120119
Hej där! Hoppas det är bra med er idag! Det är faktiskt helt okej med mig, uppenbarligen dog jag inte av varken kemiprovet eller läkarsamtalet. Fast kemin kändes bajs... Och som jag sa igår så känns det så dåligt av mig, för jag vet att jag kunde pluggat mer. Med fysiken var det en helt annan sak, där kämpade jag verkligen röven av mig för att kunna göra bra ifrån mig. Och det gav resultat, så jag vet ju att jag kan. Varför kunde jag inte bara kämpa lite extra den här gången också? Wellwell, det är förbi och det är inget jag kan ändra på. Får helt enkelt vänta och se! Ska inte deppa ihjäl, hähä.
Ikväll ska jag ta det easy peasy och bara slappa. Ska plugga lite fysik, för imorgon avgörs det vilket betyg jag får. Hoppas dock att det inte krävs så mycket och att de flesta kunskaperna sitter kvar sedan slutprovet. Haha, kan inte tänka mig annat, fasen vad jag höll på med alla de där uppgifterna natt och dag!
Just nu ser jag mest fram emot helgen då jag förmodligen åker ut en sväng till landet för att säga hejdå. Vi håller på att sälja det, så vi ska packa ihop grejer och jag ska krama väggarna lite. Jag har haft så många fina somrar där och det känns såklart väldigt sorgligt att det inte kommer vara mitt Österlen längre, men samtidigt tror jag att jag kan se det lite som en befrielse också. Precis som vårarna och höstarna associerar jag ju somrarna med någonting, och under de åren jag varit mer eller mindre sjuk har vi spenderat flera veckor därute om somrarna vilket ger varje vistelse där en egen titel. Nu kommer det inte bli några fler såna somrar, jag kommer inte kunna veta helt klart vad som ska hända varje sommar och det tror jag kan vara bra på sätt och vis. Allting håller inte i sig resten av livet, något som jag måste öva lite på att känna, speciellt i takt med att jag blir äldre.
Ikväll ska jag ta det easy peasy och bara slappa. Ska plugga lite fysik, för imorgon avgörs det vilket betyg jag får. Hoppas dock att det inte krävs så mycket och att de flesta kunskaperna sitter kvar sedan slutprovet. Haha, kan inte tänka mig annat, fasen vad jag höll på med alla de där uppgifterna natt och dag!
Just nu ser jag mest fram emot helgen då jag förmodligen åker ut en sväng till landet för att säga hejdå. Vi håller på att sälja det, så vi ska packa ihop grejer och jag ska krama väggarna lite. Jag har haft så många fina somrar där och det känns såklart väldigt sorgligt att det inte kommer vara mitt Österlen längre, men samtidigt tror jag att jag kan se det lite som en befrielse också. Precis som vårarna och höstarna associerar jag ju somrarna med någonting, och under de åren jag varit mer eller mindre sjuk har vi spenderat flera veckor därute om somrarna vilket ger varje vistelse där en egen titel. Nu kommer det inte bli några fler såna somrar, jag kommer inte kunna veta helt klart vad som ska hända varje sommar och det tror jag kan vara bra på sätt och vis. Allting håller inte i sig resten av livet, något som jag måste öva lite på att känna, speciellt i takt med att jag blir äldre.
Bära eller brista
Jag är ganska besviken på mig själv som inte pluggat så intensivt som jag borde inför kemin imorgon. Jag började så bra på jullovet men efter det har det bara dalat. Samtidigt älskar jag den här känslan, den som infinner sig precis innan man ska gå och lägga sig dagen efter. Den som talar om att nu får det bära eller brista. Den där kittlande känslan som säger att ingen i hela världen kan påverka hur det går nu. Det är lite som att kasta sig ut från en klippa och hoppas på att det inte blir något magplask och att man inte slår i någon sten nere på botten. Ingen kan ändra på slutet när man väl hoppat.
Hela kemilektionen satt jag och vad dödssugen på semlor. Semlor liksom. Jag gillade inte ens semlor för några år sedan. Undrar om jag gör det nu? Förra våren åt jag faktiskt två stycken, men då var jag ju helt utsvulten och uppskattade allt som inte smakade vatten. Sånt där får förresten mig att tänka att jag har varit sjuk alldeles för länge. Alltså det var tillräckligt att tänka tillbaka på "den där våren när det var en lek", "den där våren när det blev allvar" och "den där våren när jag inte åt socker". Eller "den där hösten när jag hetsåt", "den där hösten när jag tränade" och "den där hösten då jag försökte bli frisk". Nu har jag "den där våren när jag fick hjälp" och "den där hösten det inte hände något" också. Med lite tur och lite vilja kan detta ju bli "den där våren jag blev frisk", men det kommer ändå bli ytterligare en vår att hålla koll på.
120118
Dagens bild typ, hähä. Fin va? Får representera min så väldigt kreativa sida som inte är så kreativ nuförtiden. Håhå. Ja. Mm. Idag har varit rätt okej. Min sjukgymnast dödade mig inte och jag har varit mindre hungrig än igår. Men det är väl så det fungerar hos friska människor. Man äter när man är hungrig och sen löser kroppen det på sitt sätt utan att man ska behöva blanda in knäppa kompensationstankar. Inte för att jag är frisk då, men jag har väl upptäckt att min kropp inte är något undantag.
Sen kanske jag ljuger lite varje gång jag säger att jag inte försöker. Någonstans i mig måste det ju finnas lite försök, som när jag äter fast min aptit är på botten, som när jag inte orkar lyfta mig från stolen när någon tappar en penna i klassrummet. Hade jag varit helt genomsyrad av dumtankar hade jag ju tagit varenda tillfälle i akt att äta mindre eller röra mig mer, för är man helt genomsyrad finns det en sån sjuk jäkla drivkraft i en hur lite energi man än har. Och jag har ju faktiskt bestämt att jag ska bli frisk någon gång, det måste väl också betyda att det finns lite försök i mig. Det märks bara inte så mycket, och jag vill inte så gärna erkänna för mig eller någon annan att det finns där.
Sen vill jag bara säga att jag tycker det är himla trevligt med kommentarer, men det är lite synd när de är anonyma. Jag skriver aldrig en kommentar som jag inte kan stå för med både mitt namn och kontaktuppgifter, för det tycker jag är pinsamt. Eller inte pinsamt kanske... Men fel. Konstigt. Det blir liksom som någon spärr där. Det händer faktiskt väldigt ofta att jag är på väg att kommentera något blogginlägg men stoppar mig i sista sekund när jag inser att jag nog inte kan stå för det. Och då låter jag bara bli istället. Fast jag vet inte, kan man heta Punkt? Det kanske man kan..?
Nu ska jag titta på Mästerkockarna och plugga kemi. Vi hörs lite senare!
Tisdag
Ligger här i sängen med svullen mage och en sväng ångest. Äter bara mer och mer för varje dag som går, jag blir snart galen på mig själv. Det är ju ingen som tvingar mig liksom, jag bara gör det automatiskt. Inte för att typ bli frisk eller gå emot ångesten och allt det. Jag bara äter. Blö. Var hos psykologen och pratade i eftermiddags och jag blir mer paranoid varje gång jag är där. Får för mig att tanterna och gubbarna där ska komma och hämta mig hos henne, bära mig i armarna och låsa in mig i ett rum för att väga mig. Det är alltså något som jag går föreställer mig och skräms av hela dagen innan jag ska dit. Normalt, nej. Imorgon ska jag förstöra min långlunch som vanligt och besöka sjukgymnasten. Får alltså gå och vara rädd ytterligare en dag. Och på torsdag ska jag dit på samtal med alla. Då kommer de garanterat bära mig i armarna och låsa in mig i ett rum för att väga mig. Så kanske jag har gått upp ett halvt eller helt kilo och allt de kommer säga är att det är alldeles för lite på så lång tid. Jag förtjänar liksom ingen belöning och jag kommer inte heller få någon, för jag försöker ju inte ens bli frisk. Jag har bara råkat äta lite mer och tappa lite självkontroll på sistone. Det sista jag vill ha är något "åh vad du kämpar bra". Och om jag nu skulle få det kommer jag bara gå därifrån med lite mer självhat och lite mindre vilja att äta, men med samma mängd självkontroll som gör att jag bara kommer äta mer och mer och mer och växa till den ballongen min mage numera formas till så fort den fått något i sig. Palla livet.
Luxurious
Kör en till sån här! Det var lite kul tycker jag allt, åtminstone för min del. Så mycket kläder det finns här i världen, tänk om man bara kunde peka på allt man ville ha och så hamnade rätt storlek i garderoben utan några större uppoffringar. Hoho. Detta kollaget blev ju lite väl... fint. Översteg min budget rätt mycket om man säger så. Men, vill man bli fin får man lida pin! Eller jobba jäkligt hårt då, vilket jag ska göra så att jag kan ha alla fina saker som finns.
Nä, nu ska jag sluta lyxbabbla och hoppa i säng innan min mage börjar låta igen. Har varit omöjligt att få tyst på den idag, och jag har ätit sjukt mycket för att vara mig. Vanligtvis brukar det bli två mesmackor (mesigt lite messmör), idag blev det tre till frukost. På eftermiddagen åt jag nån energibar som fördubblade mitt vanliga mellanmål, och till kvällsmellis åt jag två mackor med inte så mesigt lite messmör. Så det blev alltså totalt tre mesmackor mer än jag brukar äta (vilket är risky business i min hjärna), och ändå är jag hungrig nu. Fattar nada. Kan vara magkatarren som spökar i och för sig... Men ja. Nä. Var det inte jag som skulle få tyst på babblet? Dags att få lite skönhetssömn nu ju. Natti!
